God søndag og velkommen til nye smakebiter!
Beklager så mye at jeg er så sen!! Jeg har varsel på mobilen at jeg skal legge ut nye innlegg. Men denne gangen flyttet jeg klokkeslettet på varselet, og det skulle jeg ikke ha gjort. Da ringte det nemlig veldig tidlig og jeg glemte hele smakebitene! Jeg er så lei for det!
Jeg holder på å lese Margit Sandemos serie Lysets rike. Jeg leste Sagaen om Isfolket i 2019 og Heksemesteren i 2020. Så nå var jeg kommet til denne serien, som er den tredje. Det er søsteren min som har alle seriene så det er lett for meg å låne dem. Jeg har lest dem alle før, men nå var det over 10 år siden sist. Likevel husker jeg en god del. En av bøkene heter Nattsvarte roser, og der er det et dikt jeg liker veldig godt. Men jeg vet ikke hvem som egentlig har skrevet det. Kanskje en av dere vet? Diktet er slik:
Säg, hvarför är du så ledsen i dag,
du, som som alltid är så lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen i dag
än när jag tyckes dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
I mitt hjärta der växer ett rosenträd,
som aldrig nånsin vill lämna mig fred.
Och på sjelkarne sitter det tagg vid tagg,
och det våller mig ständig sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.
Men af rosor blir det en hel klenod,
än vita som döden, än öda som blod.
Det växer och växer. Jag tror jag förgår,
i hjärtträdets rötter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.