God søndag og velkommen til nye smakebiter!
Det blåser storm ute i dag og det uler rundt hushjørnene. Vi måtte ta en tur rundt huset og sjekke at det ikke lå noe løst noe sted. Det gikk ut advarsel om at man igrunnen ikke engang burde kjøre bil i dag. Men det gjelder mer for dem som bor høyere enn det vi gjør. Vi bor helt ved kysten. Jeg liker stormer når det er masse vind og regn og man kan være inn og lese. Jeg er ikke fullt så glad i dem når man må ut av huset. Selv om det er fascinerende å dra ned til sjøen og se på bølgene.
Jeg fikk melding fra biblioteket om at lånetiden var gått ut på ett par bøker. Så denne helgen har jeg tenkt å lese dem. Den første var Som man reder ligger man, en novellesamling av Margaret Atwood. Den andre er Odd Apocalypse av Dean Koontz fra serien Odd Thomas. Men jeg har enda ikke lest Odd Interlude, boken før det, og som er en sånn samling av mindre historier (amerikanske) forlag ofte gir ut for å tjene mer på en populær serie. Jeg har lest alle de andre i riktig rekkefølge og vil fortsette med det, så jeg fant Odd Interlude på Amazon.
Smakebiten kommer fra Som man reder ligger man. Sam er antikvitetsforhandlere kjøper opp conteinere på auksjon. En dag finner han dette:
Han skyver til side skjørtet på brudekjolen. Det er stivt, det rasler og knitrer i det. Det er mer bryllupssaker lenger inne: et lite nattbord med en diger bukett på, ombundet med et rosa silkebånd. Den består av roser mest, men er knusktørr. På den andre siden, bak det hvite skjørtet, står det et tilsvarende nattbord med en svær kake på, under et sånt kakelokk som de har på bakeriene. Det er hvit glasur og hvite sukkerroser på den, og et lite brudepar på toppen. Den er urørt.
Han får en veldig rar fornemmelse. Han klemmer seg inn bak kjolen. Hvis det han tror stemmer, bør det være champagne her: Det er det alltid i brylluper. Og ganske riktig. Her står det tre kasser av den, uåpnede […] Ved siden av står det flere kasser med høye champagneglass, likeledes uåpnet: av glass, ikke plast, god kvalitet. Og videre noen kasser med hvite porselenstallerker og en stor eske med hvite servietter, av tøy, ikke papir. Noen har lagret hele bryllupet sitt her inne. Et luksusbryllup.
Bak pappeskene står det noen kofferter – helt nye, matchende, kirsebærrøde.
Og bak der igjen, inne i det borterste, mørkeste hjørnet, er brudgommen.
Kände inte alls till den titeln. Vad är originaltitel?
Tack för smakbiten!
Herlige smakebiten, det var et fint gjensyn med Atwood. Som du skjønner, jeg har lest boken og likte den veldig godt. Ha en fin fin søndag Astrid Terese!
Det var längesen jag läste Atwood som varit en favorit i många långa år. Korta berättelser passar mig bra, ska leta fram denna bok. Tack för smak, undrar vart bruden tagit vägen och lämnat sin brudgum kvar….
Liksom Paula har jag läst Atwood för länge sedan, var dock inte någon favorit för mig, men funderat på att läsa något igen men när det kommit till det så har annat lockat mer. Kanske inte läst ”rätt” bok eller något….svårt att veta. Tack för smakbiten och ha en skön söndag!
Min plan är att återstifta bekantskapen med Atwood i år. En gång i tiden var hon en favoritförfattare. Den här novellsamlingen kände jag dock inte till.
Det har blåst här också, men stormen har inte nått hit än.
Kul titel på boken, gillar noveller, trevlig söndag.
Makabre historier fra Atwood må jo være bra. Kos deg med lesingen og ha en fin søndagskveld 🙂
Den blir jag ju riktigt nyfiken på!
Jag tror att jag bara läst Handmaid’s Tale av Atwood men är osäker. Men har definitivt mycket kvar att upptäcka av henne!