I dag er det søndag, og da, som alltid,
på tide med en smakebit hos Flukten fra virkeligheten.

I det siste har jeg prøvd å lese bøker om og fra Afghanistan for å forstå den kulturen bedre. Jeg har lest flere skjønnlitterære bøker, men akkurat nå holder jeg på med en faktabok av den svenske journalisten Jenny Nordberg. De förklädda flickorna i Kabul handler om at familier kler sine døtre som sønner. Det er en stor skam, både for mor og far, å ikke ha en sønn. Noen av disse familiene velger da å kle en av døtrene sine som en sønn. Det kan også være at de ikke fikk en sønn og at den mannlige forsørgeren i familien dør, som i filmen Osama. Eller det kan være at de har fått mange døtre og ingen sønner. Jenny Nordberg finner ut at det ikke er en uvanlig hendelse å kle en jente som en gutt, og at det er fullt akseptert.

Setareh och jag börjar utmana varandra att hitta gemensamma nämnar hos de förklädda flicorna. Några avslöjas av sina mjukare drag. Eller ett tilfälligt fniss. Andra spelar över, med överdrivna attityder eller aggresiva uppvisningar. Men oftast känner vi igjen den stadiga, utmanande blicken, som om vi har en gemensam hemlighet. Det händer at någon liten pojke ger en av oss ett hurtigt leende, ute på gatan eller i skolan, bara för at senare – på tu man hand eller tilsammans med sina föräldrar – bekräfta att hon faktisk är lite annorlunda än de andra pojkarna i gruppen.

Fra forlaget:
Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och en jeansskjorta. Maken blir också nöjd – han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är det enda som räknas.

De kallas ”bacha posh” – flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.

När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.

I sökandet efter hemligheter i en krigszon ställer författaren förbjudna frågor om sex och könsidentitet, om Gud och religiösa lagar, och om vad skillnaden mellan pojkar och flickor – eller män och kvinnor – egentligen består i. Det hon till slut finner i ett av världens farligaste länder lär oss något om vår egen historia och om människors vägran att acceptera förtryck genom alla tider.